Nybyggare på Gotland.

När man släktforskar blir man allt mer undrande över mor och far-föräldrarnas levnadsvillkor. Deras miljöer var ju helt annolunda mot våra dagars bekväma tillvaro. Barnrika familjer att försörja krävde både fysiskt och psykiskt starka individer för att överleva. Fantasi och kreativitet var en nödvändighet om man ville bygga upp en någorlunda bra tillvaro. Man kan fundera och spekulera över deras livsstil när man läser i husförhörslängder, hur de ofta flyttar mellan orter för att söka sin försörjning.

När min farfarsfars familj år 1855 tog beslutet att flytta till Gotland så måste det ha varit ett svårt beslut. Man kunde ju aldrig veta hur framtidsutsikterna såg ut på det nya stället. Å andra sidan var möjligheterna inte de bästa att försörja en familj på den steniga småländska jorden. När man fick höra talas om de gotländska myrarna och dess möjligheter att odla, var kanske valet trots allt inte så svårt.

En septemberdag reste Johannes och Ingrid med sin 6 barn från sitt Östertorp i Ryssby, till Rone socken på södra Gotland. Det sist födda barnet Oscar var bara några månader gammal och Johan var äldst på 14 år. Johannes och Ingrid fick nu börja arbeta på Ronemyr Gård. Man hade nu påbörjat uppodlingen av mark på myren och Myrodlingsbolaget som stod för kostnader och planering, hade visioner om försäljning av tomtmark, sockerbetsodling, spannmålsodling och även torvbrytning. Senare kom även en järnväg att byggas mellan Hemse och Ronehamn. En järnvägslinje fanns också ner till Ronemyr för transport av sockerbetor och spannmål till Hemse.