Mozilla Firefox Startsida

Nybyggare på Gotland.

När man släktforskar blir man allt mer undrande över mor och far-föräldrarnas levnadsvillkor. Deras miljöer var ju helt annolunda mot våra dagars bekväma tillvaro. Barnrika familjer att försörja krävde både fysiskt och psykiskt starka individer för att överleva. Fantasi och kreativitet var en nödvändighet om man ville bygga upp en någorlunda bra tillvaro. Man kan fundera och spekulera över deras livsstil när man läser i husförhörslängder, hur de ofta flyttar mellan orter för att söka sin försörjning.

När min farfarsfars familj år 1855 tog beslutet att flytta till Gotland så måste det ha varit ett svårt beslut. Man kunde ju aldrig veta hur framtidsutsikterna såg ut på det nya stället. Å andra sidan var möjligheterna inte de bästa att försörja en familj på den steniga småländska jorden. När man fick höra talas om de gotländska myrarna och dess möjligheter att odla, var kanske valet trots allt inte så svårt.

En septemberdag reste Johannes och Ingrid med sin 6 barn från sitt Östertorp i Ryssby, till Rone socken på södra Gotland. Det sist födda barnet Oscar var bara några månader gammal och Johan var äldst på 14 år. Johannes och Ingrid fick nu börja arbeta på Ronemyr Gård. Man hade nu påbörjat uppodlingen av mark på myren och Myrodlingsbolaget som stod för kostnader och planering, hade visioner om försäljning av tomtmark, sockerbetsodling, spannmålsodling och även torvbrytning. Senare kom även en järnväg att byggas mellan Hemse och Ronehamn. En järnvägslinje fanns också ner till Ronemyr för transport av sockerbetor och spannmål till Hemse.

Emma Rydeberg.

Farmor Emma Augusta föddes den 4 april 1850 i Bengtsboda, Mårarp i Ryssby, Kronobergs län. Hennes föräldrar var snickaren Johan Peter Rydeberg, f. 1822 i Ryssby och Christina Jacobsdotter, f. 1821 i Hjortsberga, gifta i Lekaryd den 20/5 1848. När Emma var 7 år flyttade familjen till Lyckängen, Norregård, Hjortanäs i Lekaryd. Emma hade en bror, Johan Gustaf f. 1847 i Lekaryd.

I maj 1852 reser Christina med sonen Johan till Gotland, han avlider där samma år i rödsot, 5 år gammal. På våren 1854 har Christina och dottern Emma flyttat till Gotland men Christina avlider året därpå, 34 år gammal. (Trots efterforskningar i sjukjournaler från Visby, har det inte gått att få fram hur Christina avled.)

Emma bor sedan hemma på Lyckängen i Lekaryd fram till 1867. Två år efter Christinas död gifter Johan Peter Rydeberg om sig med änkan Ingrid Jonasdotter f. 1807 från Lekaryd, som avlider 6 år senare, 1863. Han gifter då om sig en 3:e gång, år 1866 med Anna Maria Andersdotter f. 1834 från Hjelmsryd, de får barnen Hilda f.1869, Reinhold f.1873 och Oskar f.1878.

17 år gammal återvänder Emma till Gotland, hon får sedan arbete som piga på Rone Prästgård, dit hon kommer den 5 april 1868. Den 24 maj samma år gifter hon sig med Johan Peter Johansson i Rone kyrka.

Det kan tyckas märkligt att farfar Johan från Ryssby i Småland som 1855 kom till Gotland, 13 år senare sammanträffar med farmor Emma som är född i samma småländska by. Ett förutbestämt öde? När farfar som 14-åring lämnade Ryssby var Farmor Emma 5 år gammal.

Släktforskar sedan 10 år.

Sedan början på 90-talet har jag släktforskat, främst på min fars sida. Jag visste inte så mycket om den Gotländska gård jag vuxit upp på. Jag var yngst i barnaskaran av 5 bröder och efter värnplikten flyttade jag till fastlandet. Senare kom jag i kontakt med en släkting som forskat om de gårdar på Gotland som min farfar och hans bror byggde upp tillsammans med sina familjer. Det blev därmed intressant att fortsätta gräva vidare i den småländska jorden.

Först en övergripande sammanfattning.


Thom Jaxhagen.

Släkthistoria.

©Thom Jaxhagen. Farfar och Farmor. Jag såg aldrig vare sig min farfar eller farmor i livet. De avled 64 respektive 85 år gamla. Båda kommer från samma bygd i Småland. Ödet gjorde att de sammanfördes just på Gotland, det blev så intressant att jag forskade vidare om dess historia. Vid 55 års ålder blev farmor Emma änka med 8 barn på gården Jaxarve i Rone socken på södra Gotland. 

Morfar och Mormor. Morfar avled i febr 1938 när jag var 7 mån, så honom minns jag inte. Mormor kommer jag mycket väl ihåg, hon var helt döv men kunde läsa våra munrörelser och gester. Hon blev 83 år och avled 1953, jag var då 15 år. Mormor och Morfar var genuina gotlänningar. 

Det börjar på Gotland. På 1800-talet började man titta närmare på de myrar som fanns på Gotland, det visade sig vara intressant att dika ut dessa för att kunna odla upp marken. En engelsman vid namn Georg Stephen kom år 1818 till Gotland, på uppdrag av landshövdingen Jacob Cederström. Stephen ansåg att de Gotländska myrarna var mycket lämpliga att utdikas och uppodlas och gjorde också upp förslag till torrläggning och odling. Det här blev början till en ny och hoppfull framtid på Gotland, bristen på brödspannmål räckte inte ens till öns befolkning. Myrodlingsbolaget bildades 1850 och man började ett omfattande arbete med 17 000 tunnland myrlotter.   

Farfarsfar Johannes och hans familj. Ryssby i Småland. I en utkant av Ryssby socken i Kronobergs län, ligger byn Assareköp. Här ligger det lilla torpet Östertorp under gården Tjuvhult. Här bodde i mitten av 1800-talet torparen Johannes Andersson med hustrun Ingrid och 6 barn. Häruppe 4 km nordost om Ryssby kyrka är det stening skogsmark av vilket 1,5 tunnland tillhörde torpet, som med svett och möda hade odlats till åker. Att försörja 8 personer i det lilla torpet var inte möjligt, så livsuppehälle måste sökas på annat sätt. Man beslutade vid den här tiden att bygga en ny kyrka i Ryssby. Den gamla från 1100-talet var liten och mörk. Här fick Johannes arbete under 3 år. Det var lång väg att gå 4 km genom skogen varje dag. När arbetet med kyrkan tog slut så blev det att arbeta på gårdarna i närheten. 

De reste österut. Året är 1855, Johannes och Ingrid nu i 40-årsåldern. Framtiden känns osäker i det lilla torpet med de 6 barnen, äldste pojken fyller 12 år i jan och den yngste är endast några månader gammal. Att resa till Amerika verkar så främmande och långt borta. Finns inga andra möjligheter. Hemvändande smålänningar talade om Gotland, och i Ryssby handelsbod fanns en kungörelse uppsatt som annoserade efter arbetskraft till de gotländska myrarna. Efter att ha fått ett löfte om arbete på en större myrgård på södraGotland så bestämde sig Johannes och Ingrid i sept 1855, att flytta till Gotland. 1975, d.v.s. 120 år senare, besökte deras barnbarnsbarn den här platsen i Ryssby. Man satte upp en kopparplatta på en ekstolpe till deras ära vid Östertorp. Den står där än idag. 

Småländsk familj på Gotland. Efter en dagsetapp med häst och vagn från Visby kom de så fram till Ronemyr. Där tog förvaltaren och inspektören Jacob N Wiman emot dem. Deras hem blev nu 3 rum med kök och tillbyggt bryggarhus med bakugn och gryta. Det kom att bli deras hem i 20 år. På gården fanns det vedbod, magasin, svinhus, mjölkkällare och den 70 alnar långa ladugården. Här fick Johannes arbete som gårdskarl. (1 gotländsk aln=64 cm) Ladugården=44.8 m. I mitten på 1860-talet genomfördes det s.k. laga skiftet. Gårdarna blev då ålagda att flytta till nya platser, det blev till Ronemyrens östra sida, och där kom gården att heta Fredriksborg. Johannes och Ingrid flyttade till ett förmansställe vid namn Haga några år, innan de sedan kom hem till sönerna Johan och Anders familjer vid Davide/Jaxarve. 

Sönerna bygger upp en gård från grunden. Sönerna Johan och Anders köpte 1876 tillsammans en gård i Rone som låg mot gränsen till Hemse. Den hade tilllhört Folkskolläraren Johan Oskar Nyman som emigrerat till Amerika. De båda bröderna delade fastigheten som var på 90 har och bestod av mark från 2 hemman, Jaxarve och Davide. Det var lika stora hälfter ungefär. De började omedelbart att bygga upp nya byggnader med ladugård, magasin ,vedbod, höns/svinhus, smedja och en mangårdsbyggnad med 2 lägenheter för de båda familjerna. Varje lägenhet var på 3 rum och kök med källare samt tillbyggnader på baksidan, innehållande sommarkök, brygghus, dräng och pigkammare. Med åren utökades arealen jord när Johan köpte till en gård på 20 har vid Hulte i Hemse. Då fick man också mer virke till byggnation på gården. Utökades gjorde även antalet personer på gården, de båda familjerna hade året 1890 12 barn tillsammans. Man började planera för utflyttning och delning av gården. I Rone beslöt man 1902 att bygga en ny skola. Den gamla skolan som var byggd av kalksten skulle rivas. Man hade planerat för Anders och hans familj att det skulle byggas en ny gård 200 m öster om den nuvarande gemensamma gården. Av kalkstenen från skolhuset byggde man rejäl ladugård, och en mangårdsbyggnad i trä. Allt var klart 1905 då Anders med sin familj flyttade in och som blev Davide gården. Jaxarve och Davide. De båda bröderna och deras familjer bor nu endast 200 m från varandra. Johan och Emma Johansson med sina 8 barn driver gården Jaxarve . Anders och Karolina Johansson driver gården Davide och de har 5 barn. Här slutar den 1:a delen.